Hemresa.

Åkte mot Dayton flygplats kl. 8.00 am (amerikansk tid, dvs 14.00 svensk tid) i bil, anlände 8.30.
Efter en märklig säkerhetskontroll med värsta scanen avgick fyget ca kl 10.00.
Kl 11.00 anlände jag i Cleveland. Där fick jag vänta till kl 15.00, och då var flyget sent.
Kl 16.00 avgick flyget, anlände kl 18.00 i New York.
Flyget till Frankfurt avgick i tid kl 20.30 (2.30 svensk tid). Efter 6.5 h flygning var jag framme, med 6 h tappade i tidsskillnad var klockan då 9.00.
I 3 timmar väntade jag på flyget till Stockholm och fick då veta att det var sent och skulle gå kl. 16.00. Jippi...
Mitt i väntetiden blev jag, och ca 50 andra personer, evakuerade från centralhallen av skrikande tyska militärer med stora vapen som skrek på tyska. De spärrade av området i ca 30 min och sa aldrig vad som pågick. Sen togs avspärrningen bort som om inget hade hänt. Jag vet fortfarande inte vad som hände...
Kl. 18.00 lämnade jag Frankfurt och kl. 20.00 nådde jag Arlanda. Tack!
Anslutningsflyget var missat och ingen ersättningfick jag eftersom det var två separata biljetter.
Jag väntade på bagaget. Det kom aldrig. Det är fortfarande borta. Men det dyker säkert upp i mellandagarna. Synd bara att alla julklappar var där i...
Lite tur i oturen hade jag ändå. Inga flyg gick norrut förän nästa dag. Tågen kaosade. Jag var trött och kall och hungrig, men ybuss tog mig i alla fall hem till Umeås vackra sjukhus. Tack!
22.00 lämnade jag Arlanda och nådde NUS kl. 6.45.
Kl. 8.00, efter lite omvägar som jag själv valde, nådde jag tillslut min kära systers hus. Jag åt, jag sov, jag vaknade och kände mig nästan normal.
Nu har jag tagit mig hem till föräldrarna och har redan träffat tomten en gång. Imorgon kommer han igen!